Har ni någonsin känt ett enormt stort begär till att springa? Jag har gjort de det senaste dagarna. Benen bara rycker och jag längtar tills jag kan ta på min mina joggingskor igen, slänga upp håret i en tofs och springa ut med höstregnet piskandes i ansiktet med skogens natur flyger förbi mig. Jag längtar så fruktansvärt mycket. Inte alls samma kick som att gå ut och gå eller att sätta sig på cykeln som man inte ens i närheten får samma flås av. Att glömma bort alla jobbiga tankar för en stund och bara fokusera på andningen och muskelvärken. I ett ögonblick få vara själv och borta från omvärlden. Stänga in sig i naturen bakom trädens grenar.

Vill alltid göra det man inte kan.


Knäjävel.